Foreign visitors? There's a translate button to the right (somewhat depending on what device you are on) if you don't feel like practicing your Swedish.
Ibland börjar grannar och arbetskamrater att visa uppriktigt intresse för något
av mina fordon. –Eller kanske har vi redan pratat klart om vädret… Hur som
helst, när man berättar vad som är gjort åt åkdonet kommer ibland kommentaren:
"Jasså, kan du sån't"! –och genast förstår jag att de tror att jag
kommer att svetsa fast bakre hjälpramen, byta koppling, renovera bromsarna och
löda ihop motorstyrningen i deras -01'a Mitsubishi.
För ett par hundra spänn.
Mitt svar blir "Nää, det kan jag faktiskt inte", även om vederbörande
klart och tydligt kan se att jag faktiskt kan såväl svetsa som löda och
skruva.
Saken är den att i kommentaren "Jasså, du kan sån't" ligger det
alltid en tidsfaktor.
Att "kunna" något står alltid i relation till nedlagd tid. Man måste kunna
lösa problemet inom en rimligt tidsram till en rimlig kvalitet. –Och jag kan
faktiskt allt bara jag får tillräckligt med tid på mig. Och om
jag inte kan, så kan jag lära mig. Återigen: Förutsatt att jag har tiden till
det.
Sen var det frågan om "rimlig kvalitet".
Vansinnigt tråkigt.
Bra och snyggt ska det vara. Svetsat, riktat, slipat, polerat. Lackerat,
förzinkat eller förkromat. Inte bara fungerande.
Som min salig mormor brukade säga: "Alla kan se resultatet men ingen kan
se hur lång tid det har tagit". Det är det som är så himla skönt med
"hobby-mekning"; att jag inte behöver prestera något under en viss
tidsrymd. Om jag vill sitta på min pall och dricka en pilsner medan jag
funderar på vad nästa steg i renoveringen blir, så kan jag göra det, –och jag
har inte den minsta lust att sitta och titta på någon annans hopplösa andrabil.
Under mellandagarna tänker jag blästra av några grejor som jag har lagt fram i
garaget. Det är något meditativt och mycket tillfredsställande över att se
strålen av sand beta av rost, färg och gamla avlagringar från någon bildel som
andra skulle kalla för skrot. Och det spelar ingen roll att det tar tid.
Ibland börjar grannar och arbetskamrater att visa uppriktigt intresse för något av mina fordon. –Eller kanske har vi redan pratat klart om vädret… Hur som helst, när man berättar vad som är gjort åt åkdonet kommer ibland kommentaren: "Jasså, kan du sån't"! –och genast förstår jag att de tror att jag kommer att svetsa fast bakre hjälpramen, byta koppling, renovera bromsarna och löda ihop motorstyrningen i deras -01'a Mitsubishi.
För ett par hundra spänn.
Mitt svar blir "Nää, det kan jag faktiskt inte", även om vederbörande klart och tydligt kan se att jag faktiskt kan såväl svetsa som löda och skruva.
Saken är den att i kommentaren "Jasså, du kan sån't" ligger det alltid en tidsfaktor.
Att "kunna" något står alltid i relation till nedlagd tid. Man måste kunna lösa problemet inom en rimligt tidsram till en rimlig kvalitet. –Och jag kan faktiskt allt bara jag får tillräckligt med tid på mig. Och om jag inte kan, så kan jag lära mig. Återigen: Förutsatt att jag har tiden till det.
Sen var det frågan om "rimlig kvalitet".
Vansinnigt tråkigt.
Bra och snyggt ska det vara. Svetsat, riktat, slipat, polerat. Lackerat, förzinkat eller förkromat. Inte bara fungerande.
Som min salig mormor brukade säga: "Alla kan se resultatet men ingen kan se hur lång tid det har tagit". Det är det som är så himla skönt med "hobby-mekning"; att jag inte behöver prestera något under en viss tidsrymd. Om jag vill sitta på min pall och dricka en pilsner medan jag funderar på vad nästa steg i renoveringen blir, så kan jag göra det, –och jag har inte den minsta lust att sitta och titta på någon annans hopplösa andrabil.
Under mellandagarna tänker jag blästra av några grejor som jag har lagt fram i garaget. Det är något meditativt och mycket tillfredsställande över att se strålen av sand beta av rost, färg och gamla avlagringar från någon bildel som andra skulle kalla för skrot. Och det spelar ingen roll att det tar tid.
 |
| En gammal bild av mig och min Ranchero. Jag var 19 år då bilden togs. Det var 29 år sedan och jag har fortfarande kvar bilen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar